12/1 2014 /7 MÅNADER
Nu har jag skjutit upp det här med att skriva alldeles för länge så nu måste jag ta tag i det. 7 månader har redan gått sedan operationen i juni 2013. Jag mår så himla bra!!! Mina mål är nådda. För en månad sedan slutade jag med både diabetes- och blodtrycksmedicinen. Har visserligen inte varit iväg för prover än, men jag tror och hoppas att mina värden ligger skapligt, för det känns så. Härom dagen nådde jag mitt viktmål också: 60 kg. Så nu har jag gått ner 39 kilo! Det är inte klokt, jag är själv väldigt nöjd med mig själv. Fortfarande kämpar jag med maten. Eftersom jag inte blir särskilt hungrig, någonsin, så glömmer jag ofta bort att äta så ofta som jag ska. Försöker också äta allt nu, även sådant som jag har dumpat av tidigare och det funkar oftast bra men inte jämt. Jag kan nu äta lite mjukt bröd och lite annat gjort på vetemjöl, äter även en del stekt mat, men det mår magen sämre av. Har även haft två känningar av gallan. Den första gången efter att ha ätit jordnötter, och förra veckan efter att ha ätit lite kebab med pommes. Jag har lite dåligt med kläder nu, men jag har hunnit köpa två par jeans, av vilka ett par redan är för stora (31"/30"har dem till jobbet) och det andra paret (30"/30") börjar också bli för stora. Nästa gång blir det tum 29"/30".
Dessutom har jag köpt två par stövlar. Det har jag inte kunnat göra på många år eftersom jag har haft så tjocka vader, men nu går det bra! Just nu känner jag mig lite luggsliten och så är jag likblek. Den här kylan som kom igår vill jag att den snabbt försvinner, jag fryser så det värker i lederna. Allting hänger just nu: magen, låren, överarmarna, tuttarna, fast det gjorde de innan också, men nu är de som två smala disktrasor nånstans nere på magen. Jag har gått från behå-storlek D90 till B/C 80. Röven är väl kanske det största problemet. Jag kan ju inte sitta ordentligt. Först var det bara sittbenen som gjorde ont, nu känns det som att svanskotan har blivit tio centimeter längre också, så när jag jobbar har jag med mig en uppblåsbar kudde från XXL. Nackdelen med luftkudden är att balansen blir sämre, men nu måste jag ta på mig bältet varje gång så jag sitter stadigt och det glömde jag ofta förut - inget ont som har något gott med sig!.
En annan sak som jag har lagt märke till är att det tydligen är helt okej att säga till någon att den måste börja äta och inte får gå ner mera. Det motsatta skulle ingen människa ha sagt när jag var tjock. Jag blir faktiskt ganska förbannad. Ja, jag ser lite maläten ut just nu, men jag är INTE underviktig och är nog inte den typen som blir det. Det kommer nog bli bättre när kroppen själv har vant sig vid den nya vikten och även mina medmänniskor har vant sig.. Det är faktiskt ganska ohyfsat att säga sådant. Vad ni tycker om mig kan ni hålla för er själva! Jag mår bra och allt annat skiter jag i!
Jag har gjort en tabell med min viktresa som ni kan se här:
Puss och Kram /Anneli
