14 oktober
Idag mådde jag inte bra! Inte alls bra!! Jag hade mitt livs första gallstensanfall härom dagen. Efter två timmars olidliga smärtor drog jag i mig två stycken treo. Det skulle jag nog ha låtit bli. Men det gick över ialla fall. Men idag, just när jag skulle åka till jobbet fick jag en störtblödning från tarmen, trots att jag inte hade någon avföring eller annat som kunde trigga igång det. Men jag laddade med bindor och åkte till jobbet. Men väl där tröt modet och orken med för den delen, så jag dealade med TL om att köra första delen så de kunde få fram en ersättare till resten och så tog jag bort morgondagens körning också.
Jag började körningen med linje 1 mot Universitetet. Väl framme gick alla av, utom en farbror som satt framme hos mig på handikapplatsen. Nåja, det är inte så ovanligt, han hade väl bara åkt fel?
Sedan fortsatte jag med Linje 4 mot Mellringe. I Mellringe gick alla av, utom farbrodern. Jag frågade vart han ville åka, och han svarade, på ganska dålig engelska att han skulle till Universitetet. Jag förklarade att vi just hade varit där och han svarade att han visste det?
När vi kom upp till Universitetet igen satt han fortfarande kvar och när jag undrade om han inte skulle gå av nu så svarade han att det var så sent och han nog skulle åka hem igen. Han sa att han bodde i ett bostadsområde på väster och jag förklarade att bussen bakom mig strax skulle åka mot just det området. Själv skulle jag köra tom upp till Brickebacken och där köra linje 2 mot Lundby. Jag skulle alltså också åt det hållet fast det skulle ta lite längre tid. Då svarade han: I stay with you! Gulliga farbror.
Så vi tommade upp till Brickebacken och körde sedan mot väster. Varje gång jag tittade på honom fick jag låten
"Somebody´s watching me" med Rockwell i huvudet. Ungefär en gång i halvtimmen ringde hans telefon och han svarade lite kort någonting på arabiska.
Kanske var det bara så att han ville vara lite ifred från sin familj en stund och då valde att sätta sig på en buss och bara "go with the flow"
Väl framme klev han ut och tackade så mycket för skjutsen.
Jag fortsatte till Lundby och sedan tillbaka till Resecentrum och så var även min dag slut. När jag kom hem rasade jag ner i sängen och sov bort flera timmar. Det var välbehövligt kan jag säga, och det verkar som att blödningen nu har avtagit men jag är fortfarande ganska omtumlad och skall strax gå och lägga mig igen.
På sista tiden händer det ofta att, när jag tittar på personer, får jag en speciell låt i huvudet, som jag inte har tänkt på, på väldigt länge. Undrar om det är normalt? ,kanske känslomässigt styrt? Ja , jag vet inte, men det är lite kul faktiskt!
/Anneli
