stridis.blogg.se

Idag var det dags att åka till Lindesberg igen. Ett gruppmöte var inplanerat med dietist Marina Sandberg. Det visade sig att vi bara var två stycken plus en sambo till den andra, som var en kille. Tyckte de båda såg bekanta ut, antagligen från bussen? Vi gick igenom hela förloppet, från kosten innan, själva ingreppet och livet efteråt. Insåg då att mitt liv för alltid kommer att ändras. Men det gjorde mig bara mera beslutsam att gå igenom detta. Min nya magsäck kommer ibörjan att rymma cirka 30 ml. Hon sa att den alltid kommer vara liten, den går inte att tänja ut speciellt mycket. Däremot så kommer den undre magmunnen att saknas vilket innebär att maten direkt kommer hamna i tunntarmen, där den transporteras ca 1½ meter obearbetad. Där är sedan den gamla magsäcken påkopplad med förgreningar till galla, bukspottskörtel och lever. Då börjar maten bearbetas. Det innebär att jag måste tugga väldigt ordentligt innan jag sväljer - resten av livet. Jag kommer bli opererad med titthålskirurgi, kommer få sex hål på magen. I en vecka efter operationen ska jag en gång om dagen ta en spruta Fragmin - som är blodproppsförebyggande, och så ska jag äta B12 (behepan), järntabletter (duroferon) och multivitaminer.

 

Därefter informerade hon om komplikationer som kan uppstå. Det var en hel del som jag inte orkar ta upp här. Det tar jag om/när de uppstår. 

 

Kosten då! Första veckan efteråt ska jag äta flytande: Mjölk, filmjölk, cambridge, varma soppor. 6 ggr/dag Sedan följer tre veckor med mjuk mat 6 ggr/dag. Faktist, resten av mitt liv ska jag äta sex gånger om dagen. Just nu längtar jag mest efter en hård smörgås med ost och paprika! Lunch och middagarna ska innehålla 1 dl protein, 1 dl kolhydrater och ½-1 dl grönsaker. Det svåraste för mig blir nog att tugga ordentligt och att vänja mig vid att inte dricka till maten. Mina middagar tidigare har bara tagit några minuter, nu måste jag ta mig tid!

 

Att lära mig hur min kropp fungerar med mat blir prio ett! Törs nog inte sätta mig och köra buss och riskera dumpning när jag kör.

 

På hemvägen svängde jag in till morsan. Hon är väldigt engagerad i min operation och ville läsa alla papper jag fick. Var också kanonhungrig och gjorde mig en supergod mintchokladcambridge innan jag åkte hem.

 

Till helgen är grabbarna och jag gräsänklingar, Jörgen åker till Borlänge och tävlar. Då åker vi nog till Marieberg och köper en äggkokare!! och proteinpulver och multivitaminerna jag ska äta efter operationen.

 

/Anneli

 Än så länge inte nervös. Det fungerar utmärkt att bara äta pulverdieten. Mestadels har jag ätit Cambridge 5 ggr/dag, men de dagar jag har jobbat har jag kört med färdigblandad Nutrilett och några Modifast 4 ggr/dag. 

Numera behöver jag nästan inte använda alarmet när det är matdags. De dagar jag tar Cambridge, blir jag hungrig efter tre timmar och de dagar jag tar Nutrilett/Modifast, blir jag hungrig efter fyra timmar. Märkligt hur stor skillnad 50 kalorier kan göra. I förrgår hade jag en riktig "down-dag". Jag tänkte på mat och godis hela dagen och har svårt att dricka det minimum på 1,5 liter vatten/dag, vilket, tror jag, har gjort att jag inte har tappat så mycket i vikt. Igår var jag, Erik och Oskar till stan och handlade mer Cambridge. Två lådor Choklad och två lådor Mintchoklad. Banansmaken är jag så trött på att jag nästan får kväljningar av och jordgubb hade jag en del påsar kvar av. Jag tycker att jag redan har fått mer energi, är piggare och gladare än på länge, och jag tror nog att mina orange jeans kommer sitta lite ledigare än vad de gjorde för två veckor sedan.

Over and out

/Anneli

Här kommer några nyare bilder på älsklingarna. De har också en del bilringar.

 

Gick upp 06.30 Åkte mot stan 07.15 och mötte upp min far som idag agerade chaufför. Min lilla smurf fick stanna kvar i stan och istället åkte vi i faderns nya bil.

Min smurf

Vaknade efter alldeles för få timmar kändes det som. Jobbade till 03 i fredags och 01.30 igår. Ställde mig på vågen (som jag lovat mig själv att INTE göra) och hade gått upp ett halvt kilo. Fan också, men så började jag tänka och kom fram till att det måste bero på att jag inte har druckit tillräckligt när jag jobbade. Men jag drack ialla fall tillräckligt för att vara tvungen att pinka 5 ggr igår. Att använda våra toaletter ute vid ändhållplatserna är det äckligaste jag vet, men nu har jag inget val. Idag verkar matlusten ha avtagit. Känner ingen hunger och är inte sugen på nånting alls. Satt bredvid vid matbordet idag när övriga familjen åt tortillas. Jag fick nöja mig med 2,5 dl grönsaksbuljong. Nu ska jag slå på någon serie och ta fram stickorna en stund innan läggdags. En och en halv socka kvar sedan är det slut på strumpstickning för en lång tid framöver!

Alldeles nyss (18.45) Ringde en sköterska från Lindesbergs lasarett. Hon vill att jag kommer dit på tisdag klockan 08.30 för operationsplanering. Jag ska vara fastande sedan midnatt och ska ta med mediciner och cambridge för att ta efter provtagningarna.

Hon berättade att jag innan operationen kommer få en kallelse till en dietist och så berättade hon att

 

Söndag 9/6 blir jag inlagd och

Måndag 10/6 är det OPERATION

 

Jisses vad fort det går nu. Har 1000 fjärilar i magen. 

 

 

Onsdag 15/5 2013

 

Nu har det börjat! Första dagens bantning inför operationen. Jag blev i första hand rekommenderad att dricka Modifast, men jag vet sedan tidigare, att jag gillar Cambridge bättre, så jag köpte på mig det för 15 dagar så länge. 

Har idag hittills ätit/druckit två stycken. Jordgubb och Choklad, plus en liter vatten so far. Har ställt klockan med alarm på mattiderna så jag inte glömmer bort att ta dem.

 

Här är startmåtten:

Vikt: 98,5 kg

Byst: 119 cm

Midja: 113 cm

Rumpa: 112 cm

Lår: 65,5 cm 

Vader 40,5 cm

 

Jag kommer ta bilder vecka för vecka, men är osäker på om jag törs lägga ut dem här. Det är nog jobbigt just nu att bara skriva om alla centimetrar och vikter. Skäms över hur stor jag faktiskt är.

 

Inte hungrig, inte sugen på något faktiskt. Lite huvudvärk, men det är inte ovanligt alls.

Hej. Jag heter Anneli och gör mitt första försök här att börja blogga. Fick igår reda på att jag, om fyra veckor, ska göra en Gastric Bypassoeration och ska försöka skriva om den, före och efter operationen. 

 

Jag bor i det lilla samhället Garphyttan i Närke, tillsammans med min sambo sedan 24 år, Jörgen, våra två numera vuxna grabbar Erik och Oskar och så familjens mittpunkter: hundarna! De är fyra stycken av rasen Staffordshire Bullterrier och är allmänt lite knasiga. Jag har kennelnamnet Humbugs sedan mitten av 80-talet, har fött upp raserna Bouvier des Flandres, Norfolkterrier och nu då, bara staffar. Mina hundar idag är för gamla att avla på och jag har varken tid eller plats att köpa fler hundar så det blir inga fler valpkullar under överskådlig tid. 

 

Jag jobbar i Örebro som bussförare på timanställning. Har hållit på med chaufförsjobb sedan jag var nitton år: först på Taxi Örebro-Kumla och sedan 1994 som bussförare. 1994-2009 heltid på Näckrosbuss/Busslink, Arbetslös ett år och därefter timanställning från september 2010 på bolaget Nobina.

 

Vikten, har varit ett stort problem sedan 1990, då jag blev gravid första gången. Jag hade en viktökning från 55-60 kg till 92!. Därefter gick jag bara ner några kilon och så blev jag gravid igen. Och sedan har det pendlat mellan 80 och 99 kg under alla år därefter. På grund av fetman har jag fått en del sjukdomar: diabetes typ II, hypotyreos, högt blodtryck och höga fetthalter i blodet. Äter en massa olika mediciner tyvärr. 

 

Lägsta vikten hade jag mellan 1994 - 2004 då jag var lite aktivare. Jag red en hel del och hade egen häst fram till år 2000. Därefter fick jag en bouviertik av min mor, som har Kennel Stenlunda, och som jag utbildade till tjänstehund. Tyvärr fick hon 2003 sjukdomen malign lymfom och under hela hösten 2003 åkte jag varje tisdag till Strömsholm för cellgiftbehandlingar. Tyvärr hade hon en svår form av sjukdomen och det gick inte att trappa ner behandlingarna så i januari 2004 fick jag ta det tunga beslutet att låta henne somna in. Men vi hann med att medverka i programmet Veterinärerna på tv 4. Sedan kom Troja! och senare övriga staffar. Men nu hade jag inte längre några större krav på mig att jag skulle vara aktiv och då föll motivationen att röra på mig katastrofalt. Dessutom hade vi en jobbig period här hemma, då äldste killen fick diagnosen Högfungerande autism och därefter fick yngste sonen en svår form av Crohns sjukdom. Med alla omställningar och oro för hur livet för mina barn skulle bli, så orkade jag inte att ta hand om mig själv psykiskt och fysiskt utan började förfalla. Jag hade nått botten.

 

Att hela tiden bli påmind om min fetma av framför allt min far har varit skitjobbigt rent ut sagt, men det är inte bara han, även min mamma har (lite finare) ofta påpekat att jag måste göra något åt det. Att vara fet för med sig ganska många otrevligheter förutom kroppsliga besvär. Den gör att man ofta inte blir sedd, att man är störd, eller är någon som inte räknas. Jag vet, för en gång var jag smal och blev behandlad helt annorlunda. Man får absolut inte säga något om t.ex. invandrare, men att tala nedvärderande om en människa med övervikt går bra. Märkligt?

 

Men så fick jag min nuvarande läkare och jag började se en ljusning. I december skickade han iväg en remiss till övre gastro på USÖ. I februari 2013 fick jag komma på ett gruppmöte om operationen och så, igår, den 14 maj, fick jag träffa kirurgen. 

 

Nu är det på gång!!!