stridis.blogg.se

Jaha, då var man hemma igen. Jag kom till avdelning 4 på eftermiddagen den 9/6. Vi var tre tjejer som skulle bli smala. Det visade sig att det var fullbelagt på fyran, så vi blev visade en trappa ner, till avdelning fem. Där togs det diverse prover, vi fick varsin infart, vi fick duscha i bakteriedödande medel två gånger, så håret blev som svinto. Så visade de oss hur vi själva skulle ta en spruta om dagen med blodförtunnande medel i en vecka. Så kopplades det på dropp och så var det natt. 

 

Strax före 06.00 väcktes jag av att Martina gjorde sig iordning och blev körd till operation. Anna och jag fick varsin påse dropp till och så blev det flyttning upp till avdelning fyra. Jag hamnade på rum 13. Nu fick jag duscha två gånger igen i bakteriedödande medel och därefter kom en sköterska och gjorde rent min navel. 

 

Ungefär vid 14-tiden blev det min tur att rullas iväg.

 

Inne på operationen hälsade jag på kirurgen (som inte såg helt oäven ut) och narkossköterskan. Jag fick lägga mig på operationsbordet och de gick igenom vad som väntade. Sedan kom masken fram och jag fick träna en stund på att andas. Det gick tungt att andas och jag fick lite lätt panikkänsla ett tag. Jag tittade på kirurgen och så, pang, var jag bara borta. Det var ju inte alls som man ser på film, att man sakta försvinner bort och allting liksom upplöses. Så nu vet jag det!

 

Jag blev väckt framåt kvället på uppvaket och de skulle prompt ha upp mig för att gå på toaletten. En stor gåstol ställdes fram och så hjälpte de mig upp ståendes och styrde mig till toaletten. Naturligtvis gick det inte att kissa, jag var ju knappt ens vaken. 

 

Jag leddes tillbaka till sängen och en manuell tömning påbörjades. Det var nog tur att jag inte riktigt var vid medvetande för annars tror jag det hade känts ganska skämmigt.

 

Sedan somnade jag om och när jag vaknade var jag tillbaka på mitt rum på fyran.

 

Nån gång på natten blev jag väckt för att jag skulle gå på toaletten. Nu gick det inte fullt så vingligt och jag tog mig dit utan hjälp. Kissade några droppar och blev jättenöjd och lade mig igen. Då tog sköterskan fram ett ultraljud där hon kunde se att jag hade kissat för dåligt igen. När hon började tala om att jag skulle få hjälp igen att tömmas så fick jag nog. In på toaletten och pressade allt jag orkade, och nu gick det! Ultraljudet visade att jag hade fått godkänt.

 

Tisdag 11/6

Klockan 08.00 var det frukost. Jag lassade på 1 dl filmjölk, som jag sedan höll på med i en timmes tid, då jag gav upp. Och så blev det dumpning! Jag kunde inte andas, blev kallsvettig, mådde illa och det värkte som sjutton i hela magen. En sköterska kom med tre tabletter som jag svalde. Sedan sov jag fram till lunch.

 

Lunchen var klockan 12.00 och bestod av en slät soppa som jag tror smakade lite av kött? Men jag är inte säker. Fick i mig hela portionen (ca 1½ dl)

Jag fick också en lista, där jag skulle skriva in allt jag stoppade i mig under en dag. Eftersom jag hade sovit bort så mycket tid så var det dags att börja dricka. Jag visste att man inte fick åka hem förrän man hade druckit ett visst antal decilitrar.

Lindesbergs vatten är mycket sämre än Örebros! Eller också kan det kanske bero på att mina smaklökar inte fungerar nåt vidare ännu.

Middagen var klockan 17.00 och det serverades fisksoppa. Skitäckligt, men jag pinade i mig alltihopa! 

Och så började natten. Fy helvete vad jag hade ont i ryggen. Kunde ju bara ligga på ryggen och jag hittade inget läge som fungerade. Som tur var hade jag laptoppen laddad med några avsnitt av Heartland så natten flöt på.

 

Onsdag 12/6

Frukost klockan 08.00. Idag tog jag mildyoghurt med vaniljsmak och det fungerade. Fick i mig alltihopa.

Vid 10.30 var det dags för rond och jag fick klartecken att åka hem. En liten söt AT-läkare fixade alla papper och gick igenom en massa saker som jag glömde direkt. 12.00 serverades det lunch - Svampsoppa, som smakade gummi. Då kom min pappa och hämtade mig.

 

På vägen hem stannade vi till hos mor och Sture. Jag fick med mig två vandringspriser som jag tydligen hade fått för gott på Bouvierspecialen i söndags. Jag lämnade kvar mina snusdosor hos morsan, för sista gången jag snusade var i söndags kväll. Nu kör jag med plåster.

När vi kom hem var min ork totalt slut, så jag lade mig en stund.

Försökte äta lite, men det smakade skit Förmodligen för att mitt Ph-värde har ändrats efter operationen. Började dricka vatten med pressad citron så mycket det gick. Kommenderade tillslut Jörgen till affären för att köpa aprikossoppa, som jag rörde ut med lite mjölk, och det gick att äta. Men kanske lite för mycket socker?

 

Därefter började värken. Det var ingen dumpning, men det värkte i magen, och det kändes som jag fick lite feber, allting var skit och tårarna bara rann. Fick i mig två alvedon och somnade igen.

 

På morgonen Torsdag 13/6 mådde jag bättre igen. Åt vaniljyoghurt till frukost. Ärren på magen har börjat klia lite. Till lunch och middag kokade jag ägg som jag mixade med varma koppen. Faktiskt ganska gott. Nu börjar jag kunna ligga på höger sida också, superbra.

 

Sex hål på en svullen mage

 

 

Nu är det snart dags! Två dagar kvar med enbart flyt. Det har gått jättebra (oftast) men ibland har jag haft svårt att dricka tillräckligt. Nu känner jag mig som om jag vore höggravid fast tvärtom. Jag tänker bara på operationen, om hur det ska bli efteråt, funderar på hur jag ska fixa maten efteråt, kollar recept - helt inne i mig själv. Men det är tur att jag har en sån förstående familj som lämnar mig ifred när jag behöver det. Ställde mig på vågen idag igen fast jag lovat mig själv att inte göra det förrän på söndag. Här är mina mått!

 

Vikt: 92 kg

Byst: 115 cm (-4 cm)

Midja: 105 cm (-8 cm)

Stuss: 107 cm (-5 cm)

Lår: 63 cm (kommer inte ihåg startmåttet)

 

Det jag längtar mest efter är inte att äta vanlig mat, utan att kunna skita ordentligt. Slippa dessa stenhårda harpluttar som det tar en evighet att bli av med! Och att kunna ha ett normalt kisseri. Nu måste jag springa på toan varje halvtimme. Nog med prat om mina toalettvanor!

 

Den senaste veckan har jag känt mig lite risig, kanske är det psykiskt, eftersom jag inte får bli förkyld innan operationen med risk att den då blir uppskjuten tills i höst. Men jag har snorat, känt mig febrig och inte haft någon ork. Men idag känns det faktiskt mycket bättre. Jag har till och med rytit åt grannungarna att vara tysta. De härjade och skrek så att Kelly inte ville vara ute utan gick in och lade sig i soffan istället. Jag antar att mitt tålamod inte är det bästa dessa dagar heller? 

 

Igår åkte jag och Jörgen och handlade på Marieberg, lite mjuka kläder att ta med till Lindesberg, plus ett kilo proteinpulver och multivitaminer som jag ska äta när jag kommer hem efteråt. Jag ville ha protein utan smak, och det enda som fanns var sojaprotein, men det är fullvärdigt och går att använda vid t.ex bakning också.

 

Idag är min mammas födelsedag, skulle ha åkt dit idag men hon vill inte ha besök och absolut INTE bli firad. Hon förklarade det med att det inte är något att fira - att man kommer ett steg närmare graven. Och det har hon ju faktiskt rätt i. Vi bestämde att vi, längre fram i sommar ska fira att det är onsdag eller något så att jag ialla fall får bjuda henne på något sött och hembakat.

 

Jag kommer inte ta med mig dator till Lindesberg så förmodligen kommer jag inte skriva här förrän jag är hemma igen, dock har jag telefonen med mig så jag kan kolla fb om det blir för tråkigt, kommer dock ha ljudet avstängt så om ni vill mig något går det bra att sms:a. Har laddat in två nya ljudböcker i mp3'n också. 

 

/Anneli