stridis.blogg.se

Idag mådde jag inte bra! Inte alls bra!! Jag hade mitt livs första gallstensanfall härom dagen. Efter två timmars olidliga smärtor drog jag i mig två stycken treo. Det skulle jag nog ha låtit bli. Men det gick över ialla fall. Men idag, just när jag skulle åka till jobbet fick jag en störtblödning från tarmen, trots att jag inte hade någon avföring eller annat som kunde trigga igång det. Men jag laddade med bindor och åkte till jobbet. Men väl där tröt modet och orken med för den delen, så jag dealade med TL om att köra första delen så de kunde få fram en ersättare till resten och så tog jag bort morgondagens körning också. 

 

Jag började körningen med linje 1 mot Universitetet. Väl framme gick alla av, utom en farbror som satt framme hos mig på handikapplatsen. Nåja, det är inte så ovanligt, han hade väl bara åkt fel? 

 

Sedan fortsatte jag med Linje 4 mot Mellringe. I Mellringe gick alla av, utom farbrodern. Jag frågade vart han ville åka, och han svarade, på ganska dålig engelska att han skulle till Universitetet. Jag förklarade att vi just hade varit där och han svarade att han visste det?

 

När vi kom upp till Universitetet igen satt han fortfarande kvar och när jag undrade om han inte skulle gå av nu så svarade han att det var så sent och han nog skulle åka hem igen. Han sa att han bodde i ett bostadsområde på väster och jag förklarade att bussen bakom mig strax skulle åka mot just det området. Själv skulle jag köra tom upp till Brickebacken och där köra linje 2 mot Lundby. Jag skulle alltså också åt det hållet fast det skulle ta lite längre tid. Då svarade han: I stay with you! Gulliga farbror.

 

Så vi tommade upp till Brickebacken och körde sedan mot väster. Varje gång jag tittade på honom fick jag låten

"Somebody´s watching me" med Rockwell i huvudet. Ungefär en gång i halvtimmen ringde hans telefon och han svarade lite kort någonting på arabiska.

 

Kanske var det bara så att han ville vara lite ifred från sin familj en stund och då valde att sätta sig på en buss och bara "go with the flow"

 

Det är inte klokt vad tiden rusar iväg. Fryser gör jag redan så jag längtar inte precis efter mer snö och kyla i flera månader. Jag har i nästan en vecka haft problem med magen och har dumpat väldigt mycket och haft magknip. Det började förra lördagen efter att jag ätit jordnötter, så det kommer jag aldrig mer att prova äta! Men nu verkar det att ha vänt igen och igår provade jag lite smörgåstårta, och det gick bra, men det smakar inte alls lika bra som före operationen tyvärr. Jag tappar fortfarande mycket hår, men det känns inte som ett så särskilt stort problem faktiskt trots att min omgivning trycker på om att jag ska klippa mig kort. Jag var väl medveten om att jag skulle tappa, men det finns faktiskt större problem att fokusera på just nu. t.ex. att jag inte kan äta tillräckligt och inte vill äta heller. Det är inte så kul att äta när man inte tycker om någonting och dessutom mår illa efteråt. DET är problemet jag tycker är viktigast för närvarande. Fick ett annat bakslag igår också. Jag har ju haft stora problem med min vänstra axel några månader - en sån jäkla värk att man bara vill lägga sig och dö ibland, och min kusin, som är naprapat kände på den och konstaterade att det är en förslitningsskada och inte går att fixa varken med träning eller naprapatbehandling. I värsta fall får det väl bli en kortisonspruta ibland då. 

 

Här är dagens mått:

 

Vikt: 70 kg (-29 kg)

Byst: 102 cm (-17 cm)

Midja: 84 cm (-29 cm)

Stuss: 92 cm (-20 cm)

Lår: 53,5 cm (-12 cm)

Vad: 37 cm (-3,5 cm)

 

Nu har jag bara fem kilo kvar till "normalviktsBMI" Men enligt mina planer har jag 10 kilo kvar. Det är inte klokt - ett kilo till så har jag gått ner 30 kilo eller två hundmatssäckar på 15 kg var.

/Anneli