stridis.blogg.se

Vikt:     80 kg

Byst:   108 cm

Midja:    94 cm

Stuss: 100 cm

Lår:      58 cm

Vad:     39 cm

 

Nu börjar livet återgå till normala proportioner. Jag har börjat jobba, vilket faktiskt var ett lyft, att inte hela tiden kunna fokusera på mig själv med allt bra och dåligt. Märkte att jag började bli manisk. Jag är nog fortfarande manisk, men inte fullt lika mycket haha.

 

Förra veckan var jag tillbaka i Lindesberg på 6-veckorskontrollen, som visade sig vara en träff med en sköterska som tog vikt, mätte midjan och tog ett enkelt Hb. Jag fick veta att jag äter för dåligt! Hb:et var godkänt men i lägsta laget och jag skulle förvänta mig att snart börja tappa håret. Det har redan blivit tunnare, men blir det extremt så får jag väl raka av mig det återstående också en tid. Det finns ju mössor, kepsar och snusnäsdukar!

 

Maten är fortfarande ett problem, speciellt mjölkprodukterna, som jag inte alls får i mig. Det slår tvärnit i strupen. Men jag hittade en burk gamla kalktabletter hemma, från Alg-Börjes som jag nu tar varje dag. Har också börjat dricka apelsinjuice blandat med en matsked proteinpulver en eller två gånger om dagen. Det är inte gott, men överkomligt.

 

När jag jobbar blir det en burk barnmat som jag vet att jag inte dumpar av, och som mellanmål: en banan.

Men det är nog ändå lite för dåligt, för när jag slutar på kvällen är jag så jäkla trött att jag bara stupar i sängen när jag kommer hem. I nuläget vet jag faktiskt inte hur jag ska kunna tvinga mig att äta mera? 

 

Jag har själv väldigt svårt att se minskningen, så jag kommenderar Jörgen att ta bilder ibland, men effektivast är att prova gamla kläder. Eva-Lena är också bra att ha, hon talar alltid om sanningen. Igår sa hon att jag ju inte har nån röv kvar - att min röv är plattare än hennes haha

 

Igår provade jag min gamla bussväst. Den har jag inte kunnat knäppa på den dag jag minns. Nu är den i största laget.

Om en stund kommer min far med blodtrycksmaskinen. Jag tror jag ligger lite lågt för jag blir ofta snurrig i huvudet (mer än vanligt) när jag reser mig hastigt. Kanske börjar det bli dags att sluta med blodtrycksmedicinen? Jag har redan fått sänka dosen med levaxin (för sköldkörteln) och jag hoppas på att jag, på sikt, kommer kunna sluta med diabetesmedicinen.

 

Men jag tycker livet är underbart nu (trots att det hällregnar just nu). Jag ångrar inte för ett ögonblick att jag gjorde operationen.

 

/Anneli

Jag tänker inte lägga ut filmen som Jörgen tog igår, den gjorde för ont att titta på men Jörgen tog några vanliga bilder istället.

 

 

Det började igår!

Jörgen filmade mig när jag lekte med Troja och Holger. När jag sedan såg filmen så blev jag alldeles kallsvettig - Jag såg ju fetare ut än jag gjorde innan jag började denna resa. Samtidigt började tvivlen komma: Jag skulle aldrig klara av att komma ner i normalvikt igen, att jag gick ner för långsamt.... Just den här mentala biten var jag inte riktigt förberedd på. Jag visste ju att jag sakta men säkert hade minskat 16 kilo, att mina mått stadigt minskade, att jag inte ens med bälte skulle kunna ha mina bussbyxor igen, men ändå fanns tankarna där.

Det enda vi hade upplysts om är att en ovanligt stor procent av de som genomgått en gastric bypassoperation utvecklar ett alkoholberoende. Jag kan säga att jag nu vet när det för dessa människor startar - i den fas jag befinner mig just nu.

 

Nu är inte risken för mig direkt överhängande. Senaste gången jag förtärde alkohol var för nästan 10 månader sedan - På Eva-Lenas 40-års fest den 29 september 2012 och gången innan dess var en gång under sommaren 2010. Jag bestämde mig när jag blev beviljad den här operationen, att helt avstå alkohol resten av mitt liv. Det är ingenting jag behöver eller ens tycker om så det var inget svårt beslut. 

 

Men själva känslan av hopplöshet var helt ny och oväntad. Det jag ofta glömmer bort är att det är en lååång process att bli av med alla kilon - att man inte vaknar en dag och, poff, så är man smal igen. Nu ska bara min hjärna inse det också. Det måste ta tid, hellre längre än kortare, för lös hud lär det bli vilket som. Jag skulle behöva börja träna genast, men det tar emot. Allra helst skulle jag vilja simma några gånger i veckan, men att ta sig iväg själv, klä av sig inför en massa okända människor och ta sig till en bassäng, är ett av mina mentala hinder som jag måste ta mig igenom. Vore bra om jag kunde övertala någon att följa med och simma?

 

Om en vecka tänker jag börja jobba. (Har sparat gamla byxor som varit för små som jag nu kommer i) Maten är fortfarande ett problem, men inte längre ett lika stort. Problemet är inte längre att jag vill äta för stora portioner, jag kan nu mäta med ögonen ungefär hur mycket jag kan stoppa i mig utan att få dumpa. Problemet är att jag ofta äter för snabbt. Då fastnar det i halsen istället och jag får inte i mig den mängd som jag behöver. Men det ska jag träna på denna veckan.

 

Här kommer dagens mått:

 

Vikt:      83 kg   (-16 kg)

Byst:    109 cm  (-10 cm)

Midja:   100 cm  (-13 cm)

Rumpa: 101 cm  (-11 cm)

Lår:        59,5 cm (-6 cm)

Vad:       40 cm    (-0,5 cm)

 

/Anneli

(fortfarande snusfri men med tuggummin och plåster)

Mår sådär! Dumpar ofta och ibland kan jag bara inte äta - det tar tvärstopp efter någon tugga. Hade en riktig down-dag igår. Kunde inte äta knappt någonting, så istället tog jag med mig Hjördis och gick en långpromenad där vi bl.a. klättrade lite i grusgropen både hon och jag. Dyngsvett när jag kom hem. Men det var positivt imorse - hade gått ner 0,8 kilo på en dag. Fast egentligen är det väl bra att jag inte rasar i vikt med tanke på den lösa överblivna huden. Fast idag blir det en lite mer behaglig promenad - fick lite ont i höfterna.

Det som tar längst tid att få bort är magen - den som jag helst vill slippa så fort som möjligt. Har också upptävkt att jag inte kan äta senare än två timmar innan jag ska gå och lägga mig annars blir det dumpning.

 

Förra veckan åkte jag in till Haga och tog bort clipsen. Det var nog bortåt 20 stycken - 3-4 clips per hål på magen. Nu är jag tejpad och ska så vara så länge som möjligt. Får inte sola magen alls i sommar och så ska jag undvika att använda bh tills det översta hålet är läkt. Det hålet var lite irriterat, så jag undviker att fara omkring en massa, känns lite skämmigt om något skulle hända om man inte har bh på sig!

 

Här är dagens mått:

 

Vikt: 86.0 kg

Byst:   114 cm    (-5 cm)

Midja:  104 cm    (-9 cm)

Stuss: 104 cm    (-8 cm)

Lår:       60 cm    (-5,5 cm)

Vad:      40,5 cm (+-0 cm)

 

Och jag är fortfarande snusfri (men konsumerar både plåster och nikotintuggummin)

 

/Anneli