stridis.blogg.se

Vikt:     80 kg

Byst:   108 cm

Midja:    94 cm

Stuss: 100 cm

Lår:      58 cm

Vad:     39 cm

 

Nu börjar livet återgå till normala proportioner. Jag har börjat jobba, vilket faktiskt var ett lyft, att inte hela tiden kunna fokusera på mig själv med allt bra och dåligt. Märkte att jag började bli manisk. Jag är nog fortfarande manisk, men inte fullt lika mycket haha.

 

Förra veckan var jag tillbaka i Lindesberg på 6-veckorskontrollen, som visade sig vara en träff med en sköterska som tog vikt, mätte midjan och tog ett enkelt Hb. Jag fick veta att jag äter för dåligt! Hb:et var godkänt men i lägsta laget och jag skulle förvänta mig att snart börja tappa håret. Det har redan blivit tunnare, men blir det extremt så får jag väl raka av mig det återstående också en tid. Det finns ju mössor, kepsar och snusnäsdukar!

 

Maten är fortfarande ett problem, speciellt mjölkprodukterna, som jag inte alls får i mig. Det slår tvärnit i strupen. Men jag hittade en burk gamla kalktabletter hemma, från Alg-Börjes som jag nu tar varje dag. Har också börjat dricka apelsinjuice blandat med en matsked proteinpulver en eller två gånger om dagen. Det är inte gott, men överkomligt.

 

När jag jobbar blir det en burk barnmat som jag vet att jag inte dumpar av, och som mellanmål: en banan.

Men det är nog ändå lite för dåligt, för när jag slutar på kvällen är jag så jäkla trött att jag bara stupar i sängen när jag kommer hem. I nuläget vet jag faktiskt inte hur jag ska kunna tvinga mig att äta mera? 

 

Jag har själv väldigt svårt att se minskningen, så jag kommenderar Jörgen att ta bilder ibland, men effektivast är att prova gamla kläder. Eva-Lena är också bra att ha, hon talar alltid om sanningen. Igår sa hon att jag ju inte har nån röv kvar - att min röv är plattare än hennes haha

 

Igår provade jag min gamla bussväst. Den har jag inte kunnat knäppa på den dag jag minns. Nu är den i största laget.

Om en stund kommer min far med blodtrycksmaskinen. Jag tror jag ligger lite lågt för jag blir ofta snurrig i huvudet (mer än vanligt) när jag reser mig hastigt. Kanske börjar det bli dags att sluta med blodtrycksmedicinen? Jag har redan fått sänka dosen med levaxin (för sköldkörteln) och jag hoppas på att jag, på sikt, kommer kunna sluta med diabetesmedicinen.

 

Men jag tycker livet är underbart nu (trots att det hällregnar just nu). Jag ångrar inte för ett ögonblick att jag gjorde operationen.

 

/Anneli