stridis.blogg.se

I morgon har det gått 3 månader sedan operationen i Juni. Det mesta har varit helt fantastiskt, men också en del saker som fungerat mindre bra.

 

Jag har nästan aldrig huvudvärk längre - tidigare konsumerade jag minst två rör med treo varje vecka (minst), jag har ingen ischias, ingen ryggvärk, benen domnar aldrig när jag går längre sträckor, inga hälsporrar och inga benvävskänningar. Jag är glad nästan hela tiden!

 

Det som är mindre bra är att det fortfarande inte fungerar till fullo med maten, jag dumpar ofta och mår illa när det luktar mat. Dumpningarna är inte helt konsekventa heller - ena dagen tål jag en maträtt - andra inte. Svårast att äta är fortfarande stekt mat, mat med innehåll av vetemjöl och mjölkprodukter. Har dock hittat frukostflingor gjord på dinkel som går bra och oftast tål jag en mindre mängd laktosfri mellanmjölk till dessa.

 

Det som jag aldrig har dumpat av är barnmatsburkarna och sallad (oftast med räkor). Så när jag jobbar försöker jag hålla mig till de "säkra" rätterna.

 

Det är också en hel massa mat som jag inte längre tycker om, så det är ingen förlust att jag inte längre kan äta Mc Donaldshamburgare - det är inte gott! och så allt som är sött, mogna frukter och läsk t.ex. Numera håller jag mig till vatten (ibland med pressad citron), gröna bananer och annan, inte så söt frukt.

 

Det jobbigaste just nu är min vänstra axel som värker som sjutton dygnet runt. Det började redan någon vecka efter operationen och verkar inte ge med sig. I början tordes jag bara ta alvedon, men sedan ett par veckor tar jag en ipren innan jag går och lägger mig, då somnar jag ialla fall.

 

Jag tappar hår i mängder nu. Igår gjorde jag en (1) fläta. Den blev lika tjock som två flätor innan operationen. Jag blir nog tvungen att klippa mig kort framåt vintern.

 

Snart är mina järntabletter slut också, så då blir det till att vara ännu noggrannare med vad jag äter. Det är ju tur iallafall att jag inte har några månadsblödningar längre (det är 7 månader sedan sist) så där försvinner inget järn ut ialla fall.

 

Jag har redan börjat frysa, jag som inte har frysit på många år. Jag har redan fått börja sova med långärmad pyjamas och raggsockor.

 

Jag kan fortfarande inte se någon skillnad när jag ser mig själv på kort, mycket märkligt. Men kläder är ett kapitel i sig. Jag har blivit så mager över röven att klädstorlekar för kvinnor inte är att tänka på. Midjemåttet är ju fortfarande stort och ska jag köpa byxor efter midjemåttet så skulle röven behöva vara många centimetrar större. När jag i veckan beställde ny arbetsuniform, så tog jag herrbyxor, där stämde måtten bättre överens med mina.

 

Här är dagens mått:

 

Vikt:    75 kg     (-24 kg)

Byst:  104         (-15 cm)

Midja: 90 cm     (-23 cm)

Stuss: 95 cm     (-17cm)

Lår:     55,5 cm  (-10 cm)

Vad:    37,5 cm  (-3 cm)

 

/Anneli